Välkommen till din inblick i verkligheten du inte trodde fanns.
Nu när ASAP Rocky är i hetluften efter att ha blivit häktad, misstänkt för misshandel, så är hiphopkulturen mer aktuell än på väldigt länge i Sverige. Det är i stunder som denna som det tåls att påminnas om vad hiphop är, vad hiphopare kommer ifrån och hur hiphopkulturen har påverkat samhället fram tills idag.
I en värld där DJs som Gerd Janson och Peggy Gou toppar festivalaffischerna, behöver vi också kolla på namn som Pete Rock, Kid Skraam och Denzel Curry. Även om de inte snurrar samma musik på sina plattor, så vill de i mångt och mycket kommunicera samma känsla, glädje, som många av dessa populära akter. De har bara papper, penna och sin mic som vapen för att sprida hiphopens budskap om lojalitet, respekt och brödraskap till världen. Men varför lyssnar så få?
De kan ha o göra med den våg av främlingsfientlighet som går genom Sverige och världen idag. Där vi ser en människa från en annan kultur och tänker negativa saker, snarare än möjligheter i att utbyta kulturer. Denzel Curry, som är från Florida, har historier att berätta som annars aldrig hade nått oss om det inte vore för de musikmedier som finns idag. Jag pratar givetvis om Spotify, Soundcloud och Soundhound. Är det kanske hit vi skall rikta blickarna (eller öronen) för att få höra historier och sanningar som annars inte hade kommit oss till del i Sverige? Jag tror det.
Hiphop vill i mångt och mycket säga oss saker som enbart är positiva. Att oavsett om man är svart, vit, asiat eller latino så är vi alla bröder. Vi har kampen, kärleken och rytmen som vår gemensamma nämnare. För när basen dunkar på de allra största spelningar spelar det ingen roll vem du är - just i den studen är vi alla en familj.
Bonnaroo-festivalen. All rights are credited to the holder of the picture!
Som vi kan se på bilden är det glada människor. De bärs fram av musiken. Är det en hiphop-artist eller en DJ av houseskolan på scen? Det vet vi inte. Men här ligger kärnan i vårt budskap. Genre spelar ingen roll när vi alla delar kärleken till musik. Även om majoriteten i denna publiken är vita, kan vi se en svart kille framme vid staketet och han är lika välkommen att roa sig som alla andra där. När konfettin faller från himmelen och kärleken ligger som likör över tungan, då vet vi att hatet aldrig kan eller får vinna.
Man skulle kunna se musiken som en mask för vad våra identiter annars bär upp. Det behöver inte vara ytliga attribut som hudfärg eller vikt, utan våra sexuella läggning och religiös tillhörighet blir bara ett brus i den kärleksström som musiken sköljer oss i. Även här spelar det ingen roll om det är hiphop, rock eller house som spelas, för vi alla kan känna det. Gemenskapen vinner över fördomarna. En straight kan dansa med en gay, en kristen jublar över ett fett drop med en muslim - världens alla bekymmer är som bortsuddade.
'Den avgående Europeiska kommissionen. All rights in this picture is based upon the holder, the cameraman and are theirs by the law!
Visst vill politikerna oss väl. Det går inte att förespråka kärlekens (Läs: musikens) evangelium och sedan peka finger åt ett annat håll på alla bekymmer i världen. Men visst finns det något som skaver med poltiken? Kanske är det just för att detta har blivit den radioaktiva spets där våra konfliktytor blir som tydligast. I maktens korridorer, till skillnad från i musikens salar, så är det olikheterna som identifierar oss. Långa möten, hetska debatter och maktspel har kommit definiera dessa platser och dess negativa rötter har i alldeles för stor utsträckning fått infektera världen omkring oss.
När såg du senast en hiphopare eller en DJ som var statsminister? Kan det vara så att de som inte vill acceptera olikheterna är de som vänder kärleken (musiken) andra kinden till och istället fokuserar på de områden där vi inte kommer överens. Vissa vill ha välfärd, den andre vill ha krig och mitt i allt står vi där, kärleksarmén, som bara vill ha den där lyckan vi ständigt söker och kommer tillbaka till. Kanske är det en drog för oss? Då är jag mer än nöjd med att kalla mig knarkare. Jag vill provsmaka på technons ectasy eller reggaens marijuana - bara för att få glömma att vi alla är olika. Jag vill enas där vi alla kan känna kärlek. Mellan basen och diskanten finns bara ömma beröringar som säger till oss:
- Älska. Älska för allt du är värd. Det är det viktigaste du gör i livet.
Kanske var det just dessa orden som kom till Jay-Z när han skrev sina hiphop-låtar i New York eller var det den varma känslan av samhörighet som smekte Martin Garrix hjärta i Holland när han bestämde sig för att skapa house? Det enda vi vet säkert är att vi aldrig får ta freden för givet. Musiken kommer välja kärleken för alltid!
Peter "FerSken" Colhammar
Riktigt fint skrivet!!! Håller med på allt! Kärlek broder<3